Elefanterna tog mig med ut i floden, det okända, för att komma till källan av allt liv!

Under min vandring har jag mött och möter olika varelser som alla har något att berätta för mig. Om sig, mig, oss och om världen. Förr lyssnade jag inte riktigt och missade ofta vad som egentligen förmedlades. Jag hörde orden, såg det synliga,vad mina sinnen sa mig. Eller mer korrekt, i olika grader vad sinnena sa mig. För mig var de dominanta sinnena syn och därefter hörseln. Kroppen lyssnade jag knappt alls på. Under examinationsdagen för utbildningen ”Inre och Yttre Ledarskap” kom orden till mig, som blev mitt ”statement” vid examinationen, ord förmedlade av Elefanterna. De sa till mig ”Lyssna…            i varje hjärtslag finns sanningen”

Vi delar här med oss vad våra vänner, vi mött på vår vandring, visat och berättat. Välkommen att möta och öppna för vem som berättar för dig om Livet och Kärleken som vi är här för att leva när vi öppnar våra hjärtan…

Vi älskar varandra… och visar det…

Elefanterna vet att visa sina känslor, på många olika sätt…

Tillsammans med elefanterna är alla känslor välkomna, uppskattade och de flödar fritt. Elefanterna vet att kroppen bär och minns det jag en gång inte kunde hantera utan gömde undan, t.ex. sorg, vrede och rädsla. I kontakt med elefanterna kom jag i kontakt med min själ och tårarna började rinna, helande tårar, av sorg men också av glädje och kärlek. Jag som varit så rädd för att gråta, nu kom tårarna, och rädslan för att visa mig sårbar släpper greppet om mig. Tacksam att elefanterna visar mig vägen till att släppa taget och lita på kroppens visdom. Friheten när gamla blockerade känslor börjar flöda och kroppen vibrerar av liv är magiskt.

Vilken underbar skugga…

Tänk att jag så länge var rädd för min egen skugga… vad som doldes i och av den. Idag vet jag att så länge jag inte var bekant med skuggan så kontrollerade och styrde den mig, omedvetet. Paradoxen är att skuggan både dolde och innehöll det jag längtade efter och var som räddast för, Kärleken.

Elefanterna vet att alla har ansvar för sin egen skugga, men att de kan hjälpa varandra att få syn på den och till att våga ta klivet och träda fram ur skuggan. VI är födda att vandra med vår skugga men inte i varandras.

Det är aldrig för sent att släppa taget och växa upp…

Även om det är tryggt och bekvämt att stanna hos ”mamma” är det förr eller senare dax att ta klivet ut i livet och utforska din egen stig. Har vi tur har vi en stöttande ”mamma” som puffar oss ut i livet men som för en stund låter oss komma hem igen för att ladda upp lite energi för att sen ta nya steg ut igen, till än mer frihet.