Elefanterna tog mig med ut i floden, det okända, för att komma till källan av allt liv!

Under min vandring har jag mött och möter olika varelser som alla har något att berätta för mig. Om sig, mig, oss och om världen. Förr lyssnade jag inte riktigt och missade ofta vad som egentligen förmedlades. Jag hörde orden, såg det synliga, vad mina sinnen sa mig. Eller mer korrekt, i olika grader vad sinnena sa mig. För mig var de dominanta sinnena syn och därefter hörseln. Kroppen lyssnade jag knappt alls på. Under examinationsdagen för utbildningen ”Inre och Yttre Ledarskap” kom orden till mig, som blev mitt ”statement” vid examinationen, ord förmedlade av Elefanterna. De sa till mig ”Lyssna…            i varje hjärtslag finns sanningen”

Vi delar här med oss vad våra vänner, vi mött på vår vandring, visat och berättat. Välkommen att möta och öppna för vem som berättar för dig om Livet och Kärleken som vi är här för att leva när vi öppnar våra hjärtan…

Tid att flyga!

Att ha modet att flyga kommer med tilliten, tilliten till att jag inte är ensam utan är en del av alla som samskapar. Livet är fullt av paradoxer. För att kunna flyga behöver jag vandra med elefanterna. Elefanterna vet allt om vikten av grundning, jordad här och nu, i det evigt innevarande ögonblicket. De visar mig att vi alla bidrar med vår del till helheten. Nu glider vi med en underbar lätthet fram i skyn. Din blick är genomträngande och du ser allt. Tack du fina Glada som med dina vingar lyfter mig till nya perspektiv. Du vet och lär mig att mycket inte är som det ser ut att vara. Du bjuder in mig att från nya perspektiv se på mina mönster i livet. Mönster som hållit mig kvar i historien. Det är smärtsamt att se en älskad inte välja livet. Idag vet jag att smärtan är min, att jag kan sörja och att valet finns att släppa taget om historien och smärtan. Jag vet inte vad som är rätt för någon annan och varför någon gör de val de gör. Nu med din hjälp släpper jag taget om dessa gamla mönster. Jag flyger med dig och gläds åt att känna att vingarna bär. Vi välkomnar alla att flyga, vandra, simma, på alla sätt komma i rörelse, att ändra perspektiv och vara en samskapare i livet. Med mina nya perspektiv vet jag att alla är inbjudna och att alla väljer sin egen väg.

Tillsammans i äkthet!

Den varma lugna glädjen av att vara tillsammans sprider sig i kroppen. Inga krav och förväntningar på att jag ska vara på något speciellt sätt. Ja, det är ren lycka att inse att jag inte behöver anpassa mig, om jag inte själv väljer det… medvetet väljer det. Tiden är förbi då jag av rädsla för vad andra ska tycka och tänka hindrade mig själv från att visa mig som den jag är. Älskade flodhästar! Ni är mycket, av allt! Ni tar Er plats då Ni behöver Ert utrymme för att vara. Ni visar mig hur jag kan njuta och vara i mitt territorium även i nära sällskap med andra. Stigen för äkta och ärliga relationer vandrar vi nu fram tillsammans. En stig vi vet alla kan vandra, om man väljer den.

Res Dig ur Din skugga!

Skuggan är för alltid en följeslagare till oss. Och vi har alla valet, och möjligheten, att resa oss ur vår skugga och att sluta låta skuggan omedvetet styra våra liv. I skuggan finns alla upplevelser, både ”ljusa” och ”mörka”, som vi av olika skäl inte kunnat möta och integrera medvetet i oss. Skälen är ointressanta, det intressanta och livgivande är att börja gå. Varje närvarande steg expanderar vårt medvetande, och är ett steg till ökad frihet och kärlek.

Och Nu, Nu är skuggan nästan osynlig. Nu är det Dig vi ser. Hur Du går mot oss lugn, kraftfull och värdig. Steg för steg, guidar du oss till ökat medvetande. Tack älskade Elefant som delar med dig av all din visdom och låter oss vandra med dig i tillit och kärlek.

Att bita ifrån…

är en nödvändighet för att inte bli uppäten. Och det räcker att göra det energimässigt, inte bokstavligt. Att vara i kontakt med sin kropp och uppleva vad olika känslor vill förmedla till oss är livsviktigt. Ilska var en känsla jag tidigt lärt mig inte var okej att ha, och som jag därmed tryckte undan, livrädd för vad den kunde medföra. Idag vet jag att ilskan när den nu erkänns, omfamnas och flyter sunt och fritt inom mig hjälper mig sätta sunda gränser.

Konturerna av ett liv…

Älskade du som stolt och tydligt omfamnar allt liv. Majestätisk vandrar du fram över savannen, trygg och tydlig med vem du är. Du vet att allt finns inom oss själva. Du visar oss hur vi i utforskandet av vad som döljs inom konturen steg för steg skapar mer livskraft i livet. Ju tydligare och klarare vår kontur blir, ju friare blir vi att leva vårt liv i respekt, värdighet, tillit och kärlek.

Alone but not lonely

Tacksamheten är stor och den rofyllda glädjen sprider sig i hela kroppen. Vilken ynnest det är att få vandra här ensam en stund. Du visade mig att vägen jag sprang med alla andra var den ensamma vägen, vägen till större och större ensamhet. Och att jag behövde bli ensam för att finna stigen som tog mig från känslan av ensamhet till kontakt. Nu fortsätter jag min vandring, i vetskapen att vi alla är i kontakt.

Kontakt…

Vad gjorde mig så rädd för dig? På vandringen med elefanterna möts vi, igen och igen. Och Nu, när jag stannar upp och verkligen ser in i dina ögon, förstår jag att jag behöver inte veta svaret på frågan. Ja, du är den mest framgångsrika jägaren på savannen men när vi möts i kontakt, du och jag, är det din kärlek du förmedlar. Och jag förstår att det var min egen rädsla som stod i vägen för kontakten, ”egot” som ville ha kontroll och alltid veta varför.

Nu stannar jag i min kropp, och härifrån möts vi, du i din och jag i min. All visdom visas i dina ögon, när jag vågar stanna i kontakten. Du visar mig att när jag inte är i kontakt med mitt autentiska jag och själen, blir jag lätt ett byte eller ett rovdjur. När vi lever i kontakt, lever vi alla i respekt, värdighet och kärlek till allt och alla. I vår kontakt transformeras rädslan till kärlek.

Alla är vi sårbara medan vi letar efter källan…

Även djurens konung är i behov av källan till allt liv. Han riskerar sitt liv för att dricka ur den trots att andra rovdjur lurar under ytan. Han visar mig hur jag kan närma mig källan i stor respekt för allt levande, samtidigt i kontakt med min sårbarhet. Vi delar alla på denna källa, oavsett om vi är kungen eller någon annan. Källan som ger oss kraften.

Är du, som jag, öppen och nyfiken på livet…?

Men att det känns tryggt att veta att Mamma är alldeles i närheten när jag tar mina utforskande steg ut i det nya livet som pågår här och nu. Jag vill ju så gärna veta hur det är där ute… jag sträcker mig ut och framåt för att få kontakt. Och ja, där är du ju! Men vågar jag ta steget ut i det okända och till mer kontakt ?

JA!!! Jag vill, jag vågar, jag kan, jag gör!

Med Elefanternas stöd är allt möjligt. Som en trygg Moder håller de energin när jag, vi, tar våra steg till mer och mer kontakt. Och de ler och gläds åt och med oss alla som får kontakt. De vet att det är det som gör skillnad i världen.

Kontakt med förhinder…

Som jag längtade efter denna kontakt med dig, men när du erbjöd mig den blev jag livrädd. Tack du älskade Elefant som inte gav upp utan om och om igen visade mig din kärlek, så att jag till slut vågade visa min.

Du lär mig mer och mer om vad kontakt är. Du guidar mig förbi hindren som stod, och står, i vägen för kontakt. Kärleksfullt visar du mig att det var jag själv, min rädsla, som var det första och största hindret för genuin kontakt. Tacksam att du lärde mig det, det ger mig hopp för det är någon jag kan påverka och förändra. Att ta steget ut och vandra med dig och i varje möte lära mig mer om kontakt och kärlek till varandra är en magisk gåva. En gåva vi delar med alla som vill leva i kontakt och kärlek. Vi har alla denna möjlighet att se och komma förbi de hinder vi upplever finns för att leva i genuin kontakt och kärlek, i alla relationer.

Att ta emot…

Gåvan av att helt självklart ta emot för jag vet att jag är värd det. Som litet barn ifrågasätter man inte det självklara, att jag har ett värde bara som Jag Är.

Längs livets vandring tappade jag bort det självklara och skapade mig många strategier som hindrade mig från att ta emot, av rädsla att jag inte skulle kunna ”betala” tillbaka. Idag vet jag att jag erbjudits så många gåvor som jag inte sett, eller sett men inte vågat ta emot. Jag känner stor kärlek till henne i mig som var så rädd. Nu tar jag tacksamt emot och Vi växer i takt med att jag tar emot. Och i takt med att jag växer har jag allt mer att ge, till andra som vill växa, utvecklas och dela med sig av sina gåvor. Tillsammans har vi så mycket att ge genom att våga ta emot, känna och leva vårt eget unika värde.

Balansakt på hög spänningsnivå!

Tack älskade du som visar mig hur du, efter att förlorat halva din svans, återvann din kraft och balans. Du vet hur du använder energins flöde för att komma till liv igen. Vi möts och din livsenergi lyser igenom. Vi samspråkar och du visar mig vägen till balans, att vi alla kan komma i balans i och till livet om vi följer energins väg. I kontakt med kraften som flyter i våra ledningar kan vi förändra liv.

I takt med Livet

Elefanterna vet att vandra i takt med livet. De ligger inte steget före, eller efter, utan vandrar i takt med Livet som pågår Här och Nu. De inbjuder oss alla till att vandra i denna takt. Att känna Moder Jords andetag i våra fötter, i ständig kontakt. När vi känner det finns det inte längre några behov av att försöka springa varken, för fort, för långsamt eller att stå stilla i att inte veta hur komma vidare i livet. Känn in friden och kärleken i att vandra i takt med livet i detta Nu.

Vilket avtryck lämnar du?

Vi har alla ett val vilka avtryck vi lämnar efter oss här där vi vandrar fram. Med elefanternas stöd vandrar jag kärlekens kraftfulla stig. Under vandringen innebär det att jag tar ansvar för de rädslor jag möter och som vill ta mig bort från kärlekens stig. Jag är djupt tacksam till alla som vandrat och vandrar vid min sida för att transformera rädslor till ren kraft och kärlek. Vi har alla denna möjlighet och valet och ansvaret vilka avtryck vi lämnar efter oss är vårt eget.

Älskade Syster!

Tack för att du finns i mitt liv! En lång vandring bort för att komma hem igen och till att vi möts på ett helt nytt sätt. Nu som ”systrar”, inte stora respektive lilla syster. I stor respekt och kärlek till att vi växte upp tillsammans i samma familj men kom att vandra ut i livet på olika stigar där jag till slut gick vilse. Jag tappade bort mig och kontakten med dig. Glädjen och tacksamheten går ej att beskriva i ord när jag nu med elefanternas stöd vandrar i kontakt igen och att vi återknutit vår kontakt älskade syster. Jag lever nu min kärlek till elefanterna och minns din kärlek till flodhästarna när vi som barn följde livet på savannen i vår tv soffa. Denna bild är till dig älskade syster!

Jag ser Dig…

Även när du döljer dig i gräset så vet jag att du är där. Det är inte som du tror, att du ser mig. Jag hälsar dig välkommen att träda fram och möta mig, såsom du är och jag är. Friheten när vi möts bortom det vi döljer oss bakom är magisk. Du behöver inte vara rädd för mig, även om min kraft är stor. Jag vandrar med kärleken i det ständigt innevarande ögonblicket.

Vi älskar varandra… och visar det…

Elefanterna vet att visa sina känslor, på många olika sätt…

Tillsammans med elefanterna är alla känslor välkomna, uppskattade och de flödar fritt. Elefanterna vet att kroppen bär och minns det jag en gång inte kunde hantera utan gömde undan, t.ex. sorg, vrede och rädsla. I kontakt med elefanterna kom jag i kontakt med min själ och tårarna började rinna, helande tårar, av sorg men också av glädje och kärlek. Jag som varit så rädd för att gråta, nu kom tårarna, och rädslan för att visa mig sårbar släpper greppet om mig. Tacksam att elefanterna visar mig vägen till att släppa taget och lita på kroppens visdom. Friheten när gamla blockerade känslor börjar flöda och kroppen vibrerar av liv är magiskt.

Ren Kraft!

Livsglädjen flödar in för varje lager av gamla pålagda skydd som sköljs bort tills det återstår ren kraft i varje cell. Följ med oss ut i det renande och livgivande vattnet för att komma till din kraft. Friheten när vi inte längre behöver dölja oss bakom gamla masker är magisk. Livet är magiskt!

Att beröras…

Att nå ut och fram, att beröras och dela med oss av vår kärlek är magiskt. En kyss och en kram förändrar liv. Tack älskade elefanter som håller all kärlek tills vi är redo att ta emot och in den i våra kroppar.

Det var en lång vandring för mig innan jag vågade öppna mig för kärleken, i och till livet. Att lita på att den också var för mig. Nästa steg var att våga visa den öppet och dela med mig till alla själar som vill vandra med oss. Elefanterna vill visa oss människor en annan väg i denna tid, en väg i kraft och kärlek.

Vilken intressant skugga…

Tänk att jag så länge var rädd för min egen skugga… vad som doldes i och av den. Idag vet jag att så länge jag inte var bekant med skuggan så kontrollerade och styrde den mig, omedvetet. Paradoxen är att skuggan både dolde och innehöll det jag längtade efter och var som räddast för, Kärleken.

Elefanterna vet att alla har ansvar för sin egen skugga, men att de kan hjälpa varandra och andra att få syn på den och till att våga ta klivet och träda fram ur skuggan. VI är födda att vandra med vår skugga men inte i varandras.

Jag älskar mina fläckar och ärr…

Alla har vi våra olika fläckar och ärr. Och vi väljer alla själva hur vi förhåller oss till dem. Det tog mig lång tid att omfamna och älska hela mig. Det har varit en lång vandring där jag fått syn på fler och fler sår som nu transformeras till ärr. Ärr som jag omfamnar för de visar mig att jag lever och tar ansvar för mitt liv. Som sår var de smärtsamma. Det intressanta är att jag själv t.o.m. ”underhöll” en hel del sår från att läka då jag satt fast i gamla mönster om hur jag ”borde” vara, se ut och leva mitt liv. Att tillåta mig älska mig själv och välja min egen stig förändrade mitt liv. Idag ser jag i ärren och fläckarna gåvorna i livet, de visar att jag lever och älskar. Tack älskade leopard som visar din skönhet bortom alla fläckar och ärr, och jag visar min skönhet, såsom jag är. Allt finns i betraktarens öga. Här i ligger friheten!

Jag är lite blyg…

Älskade du, du är fin som du Är. Du behöver inte längre göra dig till och försöka vara någon du inte är. Du behöver inte klä dig i olika masker för att få vara med och älskad. Du syns och är inkluderad, även om du inte alltid trott det. Ja, även när du inte tror att jag ser dig, för att du inte ser mig, så ser jag dig och har alltid gjort. Det är okej att vara lite blyg när du nu visar dig som den du är i ditt ursprung bortom allt du behövt gömma dig bakom.

Låt oss leka…

Att ge mig tid att ”leka”, experimentera och utforska nya oprövade ”stigar” var länge ”tabu” för mig. Fokus var på att arbeta och trygga min pension, mitt liv. På ytan kunde jag verka glad men på djupet var det kontroll som gällde. Jag försökte förutse vad som skulle kunna hända och vidta actions för att förhindra oönskade händelser att inträffa. Idag vet jag att jag kan inte, vill inte, kontrollera livet. Det jag kan är att iaktta tankarna, som tar mig bort från Nuet, och stoppa mig från att bli kidnappad av dem. Och bjuda in till kär lek! Elefanterna vet hur det är att leva i det ständigt innevarande ögonblicket, här där allt flödar med Livet. De välkomnar mig, dig och oss alla med i leken som tar oss in i våra kroppar och till källan av glädje och kärlek.

Reaching high…

För att nå högt behöver jag stå stadigt, grundad i mig själv. Älskade elefanter som visar mig kraften i mina egna steg. Steg för steg tog de mig inåt, för att därifrån nå upp och ut. Ingen kan ta mina steg åt mig, bara jag, men elefanterna visar mig vägen och låter mig utforska, steg för steg, stigen i livet. Tillsammans med elefanterna är jag i tillit till Livet. Livet är som en safariresa, om jag öppnar mig för det. Och det är så jag idag lever livet. På safari är varje dag en ny dag med nya möjligheter och möten. Inget vet jag om vad som väntar runt nästa buske… En elefant kan hända, eller en leopard, ekorre, sekreterarfågel, och giraffer och … eller … ingenting … som blir till allting … Att vara öppen för det oväntade och oförutsägbara tar mig med ut på livets resa. Att släppa fram upptäckarglädjen och inte låta rädslan styra längre är underbart. Välkommen äventyraren i mig och alla Ni äventyrare där ute som väntar på nästa steg i livet… kom med, kom med och vandra med Elefanterna i utforskandet av Livet stig.

Det är aldrig för sent att släppa taget och växa upp…

Även om det är tryggt och bekvämt att stanna hos ”mamma” är det förr eller senare dax att ta klivet ut i livet och utforska din egen stig. Har vi tur har vi en stöttande ”mamma” som puffar oss ut i livet men som för en stund låter oss komma hem igen för att ladda upp lite energi för att sen ta nya steg ut igen, till än mer frihet.

Jag klarar mig själv!

Det var länge ett omedvetet ledord för mig. Och jag var också stolt över att klara mig själv. Jag frågade inte om hjälp, eller ens tog emot hjälp som erbjöds mig, om det på något sätt kunde få mig att framstå som svag och en som inte klarar sig själv…
Vilket jag idag vet handlar om att jag inte överhuvudtaget vågade vara i kontakt med min sårbarhet och det sköra i mig. Att våga öppna upp och inkludera det har varit en lång vandring. Det har varit ett steg fram och ett tillbaka, ett nytt steg fram, vacklar till och så sakteliga med små steg så går det framåt. Att vara i kontakt med min sårbarhet och skörhet öppnar för en helt annan kontakt med andra varelser och till mer kärlek.

Elefanterna vet att ”ensam är stark” är en chimär. Vi är här för att stödja och ge kärlek till varandra. Och för att få energin att flöda fritt behöver vi både ta emot och ge från vårt hjärta.

Livet är underbart!

Att vända upp ansiktet och njuta av solen som strålar ner på oss alla. Att sträcka ut och ta emot och känna livet flöda i kroppen. Andas in och släppa taget om all gammal ”historia” som hindrar oss att ta emot livets rikedom. Allt finns i nuet. Tacksamt låter jag mig inspireras! Jag provar, en gång, två gånger, flera gånger… sakta sakta släpper spänningarna i kroppen som hållit mig kvar i det förflutna och genom vilken lins jag betraktat framtiden. Insikten att det är jag själv som väljer hur jag uppfattar livet är befriande. Vandringen dit gick via kroppen, inte intellektet. Tack älskade kropp som bär och håller livsenergin flödande!

Att bita i gräset…

När tankarna drar i gång och lyfter mig bort från nuet hjälper Moder Jord mig tillbaka till Nuet genom att på olika sätt ”lägga fälleben” på mig. Allt för att få mig att komma tillbaka ner på jorden igen. Jag inser att jag behövde ”landa” i mig för att nu börja gå på nytt, på ett medvetet sätt. Tacksam att få möjligheten att vandra på just det sätt det är menat att jag ska vandra på, i min takt och inte i någon annans takt. Mitt sätt att vandra är inte ditt sätt, men elefanterna bjuder in oss alla till att upptäcka vårt eget unika sätt att vandra på.

Hjälp!!!
Har du fastnat?

Jag vet hur det känns att sitta fast och kämpa för att ta mig upp igen, om och om igen. Det är lätt att halka ner i gamla hål och låta tankarna dra igång den ena ”katastrof” tanken efter den andra. Tankar som bara tog mig djupare ner i gyttjan och känslan av att vara ensam i denna upplevelse. Idag vet jag att jag inte är ensam om att uppleva och ha upplevt det jag gör. Och att sitta fast också för något gott med sig. Att inte längre kunna fly från det jag inte ville möta, i mig, var också vägen ur hålet. Elefanterna vet att kraften att ta oss upp finns här när vi släpper tankar, och blockeringar i våra kroppar, som hindrar kraften att ta plats inom oss. Vi står här bredvid dig och stödjer dig i att vara i nuet medan du släpper in kraften i ditt liv. Kraften finns i nuet, inte i historien eller framtiden.

Come on, let’s fight!

Insikten att den, det eller de jag fightas med där ute egentligen är en del av mig, slår mig. Den andre bara speglar en annan av del av mig. Tänk så mycket energi jag under åren lagt på att ”fightas” där ute, en fight där jag och min kombattant suttit fast i en ständigt pågående dans, bara i olika graders intensitet. Och om en kombattant avvikit från striden har det ganska omgående dykt upp en ny. Tills den dag jag gör ett nytt val. Att möta kombattanten i mig och medvetandegöra mig om att fighten pågår ”här inne” och är mitt ansvar. Friheten för varje gång jag hinner stoppa mig själv från att gå in i en ”fight” är stor och tacksamheten till elefanterna som ”håller” mig i dessa möten är oändlig. Och ibland hamnar jag åter i nya fighter. Men nu vet jag att i varje möte har jag, och kombattanten, möjlighet att lära oss något nytt, om oss själva, som grupp och om Livet på Moder Jord. Elefanterna vet att allt är lärdomar till mer medvetenhet!

Halloj… Vart är Ni på väg?

Att inse att flockens väg inte var min och att våga vandra min egen väg krävdes mod. Mod jag inte anade jag hade. Idag vet jag att vi får hjälp på vägen, av vår själ och ”Livet”, när det är tid att vandra vidare och sluta följa en väg som inte är vår. Livet ”serverade” mig möten och omständigheter, exempelvis att jag blev av med mitt jobb, för att få mig att reflektera över vems väg jag vandrade. Jag är djupt tacksam till alla som på olika sätt bidragit till att jag idag vandrar med elefanterna i detta Nu.

Kom igen, stå inte bara där…

Vi är skapta för att röra oss. Allt är i ständig förändring. Kom igen… Med åren är det lätt att stelna till och fortsätta göra som ”man alltid har gjort”. Det kan upplevas tryggt. Men det är en illusion. Livet pågår hela tiden, allt är i ständig förändring och utveckling. Och jag har valet om jag ska börja vandra, eller stå kvar. Ofta är det av rädsla för det okända som gör att vi stannar kvar. Jag har gjort mitt val och jag vandrar med elefanterna. Glad och tacksam för deras knuff och stöd att börja vandra, här och nu, i och för Livet.

Hur många ögon har du?

För inte alls länge sedan var jag livrädd för spindlar, även våra svenska ”harmlösa” spindlar. Nu hälsar jag dem välkomna i mitt liv. Vilken gåva i livet att ha dem runt omkring oss. De finns överallt, i alla dess slag och det är så intressant att studera hur många ögon de har. Undra vad de ser som inte jag ser? Hur många ögon har du? Och vilka ser du med? Och vad ser du? Spindlarna hjälper mig att få upp ögonen för allt som bara väntar på att bli upptäckt, om jag bara öppnar mina ögon, alla. Men först behövde jag transformera rädslan.

Att dö…

Rädslan för att bli ”dödad” höll mig fast tills jag började vandra med elefanterna. En rädsla jag inte ens var medveten om. Men som styrde mig från att leva mitt liv fullt ut, i min sanning och i kärlek. Spindeln visade mig skillnaden på ”neurotisk” rädsla, som paradoxalt just dödar liv, och den rena flödande känslan av rädsla som ger liv.

Liv finns överallt…

När jag släppte rädslan för vad jag skulle möta inser jag att där finns liv överallt. Tack älskade spindlar som så länge fick bära min rädsla för liv, liv som rör sig okontrollerbart. Till en förståelse att det är just här livet pågår, i det ständiga okontrollerbar flödet. Ni lär mig att det inte är det okända vi ska vara rädda för utan det kända vi inte ser när vi inte vill öppna ögonen. De välkomnar oss med på vandringen och låter rädslan transformeras till mer liv i livet.